Heritage - Hästens through the centuries | Hästens

Julen 1839 var dyster för nioåriga Pehr Adolf och hans sex syskon i familjens lilla hus utanför Örebro. Deras pappa, Johan Janson, hade precis berättat för barnen att deras mamma hade gått bort till följd av de svåra förhållanden som rådde vid den här tiden. På 1800-talet var fattigdomen utbredd i Sverige och en tredjedel av befolkningen utvandrade till USA i hopp om ett bättre liv. Pehr Adolfs pappa stannade i Sverige, och under barnens uppväxt påminde han dem ständigt om hur viktigt det är att vara både en skicklig hantverkare och en skicklig handelsman:

”JAG VILL ATT NI SKA VARA BÄTTRE ÄN JAG. JAG VILL ATT NI SKA LÄRA ER OCH BEMÄSTRA ETT VALFRITT YRKE SOM GÖR ATT NI KAN GE FOLK NÅGONTING DE BEHÖVER. OCH GENOM ATT NI GÖR DET, ALLTID KAN TA HAND OM DEM NI ÄLSKAR.”

Pehr Adolf växer upp till en ung man med stora ambitioner, fast besluten att bli sadelmakare. Det beslutet kommer inte bara att förändra hans eget liv, utan även hans barns och framtida generationers liv. Vid 18 års ålder blir Pehr Adolf sadelmakarlärling och tillverkar exceptionella sadlar och seldon i svenskt läder.

Fyra år senare, den 22 mars 1852, får han sitt diplom som sadelmakarmästare av Sveriges kung. Förutom sadlar och seldon ingick det även i sadelmakarens uppgifter att tillverka de finaste tagelmadrasser och lädervaror. De skickligaste hantverkarna visste hur de skulle tillverka dessa med yttersta precision, men också mycket snabbt – i en passionerad ”spirit of excellence”.

Med stolthet uppfyller Pehr Adolf sina egna och faderns drömmar. Snart gifter han sig med sitt livs kärlek, Elisabeth Charlotta Carolina Almblad. Så småningom flyttar paret till det lilla samhället Hed utanför Köping med sina tre barn, Adolf Fredrik, Ida Elisabeth och Per Thure. Båda sönerna går i faderns fotspår och blir sadelmakare. Adolf Fredrik lämnar senare sadelmakeriet och blir politiker, och är långt före sin tid då han aktivt och passionerat driver kampanj för jämställdhet mellan könen.

Per Thure ser till att familjens mästartraditioner fortsätter att leva in på slutet av 1800-talet, och år 1885 tar han över sadelmakeriet. Vid det laget hade familjen kommit långt genom att följa det goda rådet att se till att varje generation blir bättre än den föregående och därmed bereder vägen för dem de värnar om.
Per Thure uppfostrades på samma sätt som sin far. Han var också snabb att anpassa sig till föränderliga tider, och gjorde det kloka valet att fokusera på madrasser, säten och kuddar av tagel när första världskriget förde med sig de första bilarna till Sverige.

Per Thure och hans son David Janson tar sadelmakartraditionen ytterligare ett steg längre genom att utöka tillverkningen av sadlar och seldon samtidigt som familjeföretaget utökades för att tillverka allt fler sängar. När bilarna gjorde sitt inträde förutspådde Janson de kommande förändringarna inom transport, och 1917 beslutade han sig för att satsa helhjärtat på sängarna. På midsommarafton ritas den första Hästens-logotypen av Jansons konstnärliga kusin Paul Janson.

Som en hyllning till arvet som sadelmakeriet integreras en häst i företagets namn. Sedan dess har denna varit symbolen för Hästens identitet. Samma år råder det plötsligt brist på högkvalitativa material. Äkta tagel, som alltid hade varit fyllnadsmaterialet i sängarna, blir svårt att få tag på i den kvalitet och de mängder som behövs för att möta efterfrågan på förstklassiga, handgjorda sängar. För att uppnå den höga kvalitet som krävs måste taglet omsorgsfullt väljas ut, tvättas, kokas, spinnas, brännas och noggrant rengöras för att få de rätta egenskaperna. Janson och hans far löste utmaningarna genom att starta en egen anläggning för bearbetning av taglet. Därigenom kunde de se till att Hästens höll en fortsatt hög kvalitet.

David Janson minns: ”Min far var en gammaldags hantverkare – orden kvalitet och hantverk var nästan heliga. Den inställningen var inpräntad i oss, inte bara i mig utan även i dem som arbetade på företaget. Vi gör en produkt som förtjänar din respekt. Det är den riktlinje vi alltid har följt. ”På den tiden hade sadelmakarna det inte så lätt och inga förbättringar var i sikte. Snarare motsatsen. Men vi frågade oss hur vi skulle vidga det smala ramverk vi arbetade inom, om vi skulle gå från småskaligt hantverk till en blygsam, mindre industri. På den tiden var det min pappa, några hantverkare och jag. ”För att kunna gå vidare måste vi ta oss förbi begränsningarna i själva hantverket och övergå till mer industriella metoder. Det fick oss att fundera på att komplettera vår verksamhet med ett tagelspinneri. ”Vi kanske hade det vissa beskriver som ’den där lilla gnistan’ inom oss när vi startade vårt tagelspinneri. Året då vi expanderade var 1917, och jag var då 25 år. Naturligtvis var det en hektisk tid för att börja med en sådan satsning, med tanke på första världskriget, bristen på råmaterial och den enorma svårigheten att få tillgång till passande maskiner. Förutsättningarna förbättrades heller inte av att min far blev sjuk kort därefter. Läget såg dystert ut, men vi västmanlänningar är kända för att vara starka och envisa. Det var förmodligen ren stolthet som gjorde att vi vägrade ge upp!”

Tre år efter att det beslutades att företaget skulle koncentrera sig enbart på sängar, och efter att ha startat sitt eget tagelspinneri, köpte Hästens 20 ton tagel för att möta efterfrågan inom produktionen. Sadelmakarna var besatta av kvalitet i strävan efter att skapa bästa möjliga produkter, och tack vare vår ”spirit of excellence” kunde de se bortom de rådande förhållandena och sätta egna standarder. De reste över hela världen för att skaffa de finaste materialen, bland annat till Egypten där det fanns tagel av absolut högsta kvalitet. Från den stunden transporterades tagel från praktfulla arabhästar till Köping och tvättades och sköljdes i den friska och rena ån som rinner bredvid fabriken.

Snart blev den lilla bygden Hed för liten för det expanderande familjeföretaget, och 1924 övervägde Janson att flytta företaget till Stockholm. Det fanns fler kunder i huvudstaden och Hästen hade redan betydande försäljning på Nordiska Kompaniet i stadens centrum. De hittade en lokal i Sundbyberg utanför Stockholm, men en spirande romans ändrade snart planerna och tog Hästens till Köping istället. Det var Astrid från Köping som hade fångat David Jansons hjärta och följande år föddes parets första dotter Solveig. Sedan dess har staden varit Hästens hemort.

1926 började företaget göra täcken och kuddar av finaste dun och fjädrar som komplement till sängtillverkningen.

På 1930-talet upptäckte familjen att människors sovvanor hade förändrats avsevärt. Tidigare hade många använt en soffa som bäddades upp på natten som säng, men numera kunde allt fler inreda separata sovrum och investera i riktiga sängar. Den 13 januari 1935 registrerades Hästens logotyp som ett varumärke i Sverige. Varumärket har samma kraft än idag.

I mitten av 1940-talet hade Hästens vuxit ur sin anläggning och började planera för ytterligare expansion. Janson ville inte bara expandera, han ville skapa en ny drömfabrik. Mot slutet av årtiondet kom han i kontakt med Ralph Erskine, som var en relativt okänd arkitekt på den tiden. Erskines stil tilltalade Janson, och han gav honom i uppdrag av rita den nya fabriken. Resultatet var en byggnad som inte hade några likheter med konventionella fabriksbyggnader. Byggnaden, som initialt kallades för ”Tivoli”, hade eleganta linjer och luftiga välvda former, och fick ikonstatus bland arkitekter i Sverige.

Som ett löfte om kvalitet och hållbarhet introducerade Janson 25 års garanti på alla sängar. Avsikten var att tillverka sängar som var lika (eller mer) bekväma 25 år efter den första natten.

När Hästens firade hundraårsjubileum som sängtillverkare 1952 utsåg kung Gustaf VI Adolf företaget till kunglig hovleverantör och besökte fabriken i Köping följande år som en formell bekräftelse på företagets högkvalitativa produkter. Samma år köpte Svenska Amerikalinjen Hästens sängar till sitt kryssningsfartyg M/S Gripsholm. Ryktet om Hästens förstklassiga kvalitet började spridas.

David Jansons dotter Solveig var ekonomiansvarig under många år i mitten av 1900-talet. 1963 tog hon över ansvaret för verksamheten tillsammans med sin man Jack Ryde och med hjälp från sina yngre systrar Ethel och Yvonne. Verksamheten expanderade stadigt i flera riktningar, och innefattade tillverkning av möbler, säten och ryggkuddar.

Jack Ryde, konst- och designälskare, ville gärna skapa ett särpräglat högklassigt mönster som skulle representera varumärket. 1978 designade han Hästens blåruta, som han introducerade på en möbelmässa i Sverige. Den iögonfallande designen fick omedelbart kritik från den svenska pressen. Det fräscha blå-vita rutmönstret stod i kontrast till de färger som var inne på 1970-talet – brunt, grönt och orange – och liknande inte någonting man någonsin hade sett på en säng förut. Historien har emellertid visat att det var ett klokt val. Jack Ryde utmanade och förändrade status quo och det traditionella utseendet och funktionen hos en säng.

1988, tio år efter introduktionen av blårutan, tog Jan Ryde över rodret på företaget. Precis som för farfadern styrdes Jan Rydes resa på Hästens av en kärlekshistoria, då han träffade den vackraste flicka han någonsin hade sett: Anne-Lie från Köping. Han hade haft siktet inställt på en karriär på Tekniska högskolan vid Linköpings universitet, där han som doktorand undervisade studenter i industriell ekonomi, men beslutade sig för att lämna universitetslivet bakom sig och flytta hem för att driva Hästens och bilda familj.

Idag har en av deras fyra unga söner redan börjat på familjeföretaget. Under Rydes ledarskap har företaget skärpt sitt fokus på kärnverksamheten, och den globala efterfrågan på de rakt igenom naturliga, rutmönstrade sängarna har ökat dramatiskt.

1995 utsåg kung Carl XVI Gustaf Hästens till kunglig hovleverantör för andra gången.

Efterfrågan på Hästens sängar fortsatte att öka och 1998 beslutar man sig för att bygga ut fabriken i och med att Hästens fortsätter att expandera. Och 50 år efter att han ritade den första drömfabriken i början av sin karriär återvände den numera välrenommerade arkitekten Ralph Erskine för att rita utbyggnaderna av fabriksbyggnaden.

Jan för stolt mästartraditionerna in i 2000-talet, och idag har det lilla familjeägda företaget utökat sin marknad till att omfatta 45 länder i Europa, Asien och USA. Sängarna är fortfarande handgjorda i samma naturmaterial och samma spirit of excellence som när Pehr Adolf gjorde sina första sängar för 170 år sedan.